På banan igen..

I några månader har det diskuterats rättvisa..Är det mest rätt att den ena eller den andra ska bära barnet denna gången. Vad är de som ger den ena mer rätt än den andra och mest av allt vad är det som gör att utomstående människor tar sig rätten att kommentera just rättvisa. Vad är rättvisa egentligen? Är det verkligen viktigare för andra att det i ett homoförhållande ska vara exakt lika? Fungerar det så i ett heteroförhållande? Många gånger när man läser på nätet så är det ofta flatfamiljer som ska vara exakt lika..har den ena burit ska den andra..ammar den ena så ska den andra annars så flaskmatas barnet..för att det ska vara RÄTTVIST för mammorna..Vem tänker på barnet? Är det inte bättre att amma den tiden som barnet vill? Är det inte barnet man ska tänka på och inte att det ska vara exakt för två tjejer som gjort den egoistiska handlingen att skaffa barn tillsammans?

Vi har pratat, diskuterat och kommit fram till att det blir samma som får bära denna gången. Dels för att det funkar bra med mammaledighet osv, dels för att det förra gången blev en söt bebis så denna gången med samma donator så bör den bli lika bra:-) (detta är absolut inte det största och viktigaste argumentet..) Den stora anledningen är oxå fruns familj..De har aldrig accepterat oss och om frun skulle bli gravid så skulle de bli dom mot oss andra tre..De skulle se det som att de hade fått ett barnbarn äntligen..Trots att de egentligen redan har två som de aldrig visat intresse för eftersom frun inte fött dem. De har aldrig skickat ett kort, aldrig hört av sig. När det var namnfest för lilla T så kom INGEN av alla de som blev inbjudna. Det enda vi hört var när vi hörde av oss till fruns mamma och frågade om hon ville träffa lilla T precis som nyföding...Jo, det gick ju bra. Vi träffades ute, vi fick stå och vänta hur länge som helst först. Sen dök kärringen upp och tittade ner i vagnen och konstaterade att "den där för man ju isåfall lära sig att tycka om när man väl lärt känna den för den är ju inte "fruns namn"..Det måste ni förstå.. Vi gav exempel om det var så att ngn annan av hennes barn adopterade ett barn från Kina/Colombia var som helst hur skulle hon då känna..Svaret blev; MEN DET ÄR JU ANNORLUNDA, då kan ju de inte få egna barn..

Kontakten efter det försvann..Vi hörde av oss om att få låna några av fruns gamla kläder, leksaker osv men fick svaret att de sakerna skulle vara till hennes barnbarn..:-/ Suck..egentligen borde man inte bry sig men det är så irriterande. Egentligen hade våra barn kunnat ha en stor familj på frugans sida men nej..De ska göra skillnad på folk och folk..(Läs homosar och heterosar..)

Nåja, nu är det iallafall nya krafttag mot tredje barnet..Vi längtar till det blir något. Vi gillar inte att vänta och ju mer man läser på desto mer fattar man att en graviditet verkligen är ett MIRAKEL..det krävs så mycket för att det ska lyckas..Vi håller bara på med första försöket och sist tog det sina månader så vi är inte så oroliga än.

Vi längtar till den dagen det blir ett plus, till den dagen vi kan berätta för L och T att de ska få ett syskon. Att kunna berätta för alla att det blir en till trots att vi envist sagt i något år nu att det är slut med bebisar:-)

Jag längtar till ögonblicket bebisen är född och frun får bebisen i sin famn. Jag glömmer aldrig hennes glittriga ögon då hon höll T första gången. Hur hon direkt knöt ett djupt och starkt band till henne. Det var helt underbart. Jag hade gett min fru den underbaraste gåvan man kan ge någon annan. Jag älskar henne så mycket..