Det blir inte alltid som man tänkt sig..

..jag kan inte amma och jag känner mig helt värdelös. Jag vill amma, jag vill ge bebis det bästa som finns. Närheten och den viktiga mjölken. Det går inte, det vill sig inte..Jag blöder, det gör ont, det spänner, jag har frossa och jag har feber som kommer och går. Jag hyr en bröstpump, jag pumpar var tredje timme, jag känner mig låst. Jag känner mig värdelös, mindre mamma.. Jag försöker att tänka positivt men det är jobbigt, det tar emot. Jag kan inte gå ut, jag får ångest, panik. Det gör ont i mig. Jag vet inte vad jag ska göra och allt blir rörigt. Jag står inte ut. Jag inbillar mig att det ska blir bra, jag gråter, vet att det inte stämmer. Det fungerar inte trots att jag försöker, ibland vill bebis inte ta bröstet trots att jag försöker att inte visa att det gör ont, att det känns som att jag ska gå i bitar. Det är det bästa för henne, dessa viktiga droppar av vitt guld. Det gör ont när hon inte vill äta, det gör ont när hon letar efter bröstet och ändå inte vill ta det. Det stressar mig att jag måste pumpa var tredje timme, att hon allt som ofttast dessutom vill äta samtidigt som jag pumpar. Jag vill ge henne maten men tiden finns inte alltid och jag vet att jag måste släppa taget och låta S ta matningen. Fast det gör ont för det bevisar bara att jag inte är en riktigt mamma, en som föder barnet men inte ammar det. Jag hade sett fram emot detta, dumt nog hade jag i mi vildaste fantasi inte kunnat tro att det inte skulle fungera. Jag har ju ammat de andra två utan problem i många månader. Varför fungerar det inte nu? Varför blir det inte rätt denna gången? Betyder detta ngt? Nu har det gått mer än 3 timmar igen och det är dax att sätta sig vid pumpen igen..

Ibland vill jag bara gå över till ersättning..jag vill kunna slippa pumpen, vill kunna värma maten utan problem..men samtidigt önskar jag bara att amningen ska fungera. Jag vill kunna åka iväg utan att ha panik över att pumpa, mata, värma mat (inte i mikron tydligen..det har vi lyckats med i flera dagar..suck!!)
Jag ville inte att det skulle bli såhär. Det skulle vara mysigt att vara hemma och mammaledig. Vi skulle mysa, följa lilla T till dagis och sedan gå långa promenader. Ha mystid tillsammans och allt skule vara bra. Nu består livet av ångest dygnet runt..