Vi var ju då hos dendär nya barnmorskan idag. När vi kom dit blev jag väldigt tveksam eftersom hon verkade direkt otrevlig och snorkig. Hon kallade på mig efter vad som verkade vara en hel evighet sen tog hn ett stick i fingret som visade på 102 vilket inte var helt ok. Ska äta järn 3-4 dagar i veckan. Känns på ett sätt som att det inte borde spela ngn större roll om jag börjar äta de nu men samtidigt så är jag rädd att ngt ska hända och att jag ska förlora för mkt blod under förlossningen och att det därför ska bli komplikationer..
Alla andra värden var bra. Hon påpekade att det inte skulle bli en liten bebis, ngt jag sagt hela tiden fast den andra puckade barnmorskan påstått att den kommer att väga 3,5-4kg..Tror snarare på ett extra kilo. Drömmen om en liten bebis ligger långt borta tyvärr..Hon trodde dock att eftersom jag fött de andra galant utan problem så skulle inte denna heller vara ngt större besvär..Jaja, vi får väl se. Allt verkade ok men när hon sedan säger att det lär dröja innan bebis tittar ut blev jag inte alls glad..det var som att ngn drog undan mattan under mina fötter. Helt plötsligt fanns det inget att hålla fast vid..trots en massa förvärkar eller sammandragningar, trots små symptom som skulle kunna vara ett litet litet tecken på att det kan vara snart så känns det nu som att jag kommer att gå över tiden. Hon var helt säker på att jag skulle komma dit nästa vecka samt att jag skulle få en ny tid veckan efter..Tack för det liksom. Jag antar att hon hävdar det beroende på hur bebisen ligger, hjärtslag och annat. Hon sa att det hela berodde på hormoner och att det är hormonerna som styr när man föder. De berättar liksom för kroppen och bebis att nu är det dax..
Älskade frun påpekade nyss att det är fullmåne i morgon..man kan ju alltid hoppas..tror snarare att det blir om en månad i såfall..när nästa fullmåne inträffar..
Nu blir det Frasier..sen sova..om det går. Är allt för orolig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar