måndag 18 juli 2011

Trodde att jag skulle dö..

Lilla T försvann häromdagen..det gick på en minut..

S och lilla T skulle åka och hämta pizza..Jag ropade på S som kom in en minut medan lilla T var kvar i trädgården precis som hon brukar vara..Denna gången fanns hon inte kvar när S kom ut..Hon gick runt och letade och ringde sedan mig..Vi sprang omkring på området, grannarna tillfrågades och några gav sig ut för att leta..(Är så otroligt tacksam för att vi har så underbara grannar!!!) Vi ropade, letade, ringde 112 (som för övrigt inte svarade!!!!)efter en tid som verkade vara en hel evighet men som inte var längre än kanske 15 minuter hade hon gått hem och stod o ropade..L var hemma och hörde henna! Han blev dagens hjälte, han bar runt på henne o sa till grannarna att hon var hittad..Utan skor på fötterna kom vi på efter ett tag..vi satte oss ner o bara kramades..det var det värsta som hänt oss..någonsin!! Hon själv kunde inte säga var hon varit eller hur det kom sig att hon var borta..men när vi frågade henne var skorna var så visade hon mig vägen..hon hade bara velat gå till en lekplats..som låg något kvarter bort o som vi hade gått förbi en gång när vi var ute och gick..ingen hade en tanke på att hon gått dit..


Livet kan förändras på en sekund..jag vet inte hur jag hade kunnat klara mig om något hänt..jag tänker hela tiden på vad som HADE KUNNAT hända..men samtidigt så måste jag vara glad åt att det inte hände något riktigt hemskt..hon kom tillbaka! Hon är mitt syre, mitt allt och det är tack vare henne som jag fortfarande andas..utan henne vill jag inte finnas..

Lilla T, Jag älskar dig så otroligt mycket..upp till himmelen, runt alla stjärnor och tillbaka igen..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar