..och nu är allt hopp ute. Jag gjorde det som jag tänkt att jag inte skulle göra. Jag köpte ett test trots att jag VISSTE att det skulle vara negativt. Jag visste att det inte fanns en chans i världen att det redan nu skulle finnas en liten Tommy eller Annika i magen..men ändå hoppades jag på ngt konstigt sätt att simmarna liksom skulle överleva längre än vad de verkligen gör..
På ett sätt gör detta mig ännu argare..fan OM donatorn hade varit med och gjort det han skulle utan ursäkter utan massa löjliga sms så hade vi kanske fixat det denna gången. Jag hoppas verkligen för hans skull att han denna månaden kommer de dagar han ska. Det kommer inte att accepteras några fåniga ursäkter och det SKA göras de dagarna som VI behöver. Det svåra denna gången blir att vi har utlandsbesök några dagar under tiden. Det får bli test på torsdagen på dagen. Sen lördagen kanske vi får se till att träffas hos honom typ och hoppas på det bästa eller så får han komma tidigt tidigt på morgonen eller jättesent på kvällen. Allt för att mörka att vi håller på med bebisverkstan..jobbigt och det gör att jag funderar på om det ens är lönt denna månaden..men vi VILL VILL VILL och det SKA lyckas om vi bara fixar det ordentligt!!
Jag blir så nere när jag tänker på att det pga donatorns strulande inte blir bebis denna månaden..fan fan fan..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar