Idag gick lilla T till förskolan underbart fint utklädd till lejon. Igår kväll konstaterades det här hemma att "fröken sa att man ska vara troll eller djur..och jag ska vara lejon" Smart av fröken att kläcka ur sig det eftermiddagen innan förskolans dag.
Denna dagen verkade ordentligt viktig på lilla Ts förskola åtminstone. Jag frågade igår om de inte skulle gå med i baklängesmarchen som genomfördes över hela Sverige i syfte att låta barnen sitta BAKÅTVÄNDA i bilstolen till åtminstone 4-5 år. Pedagogen bara skrattade..eh..nej, vi har förskolans dag som är sååå viktig! Ja, för barns säkerhet är ju inte det.
Skrämmande att de flesta av barnen trots att de äldsta fyller fyra i slutet av året sitter framåtvända. Lilla T är ensam om att sitta bakåtvänd! Att folk inte bryr sig om det! MAn kollar vagnar, sängar osv när man är gravid, det ska vara det senaste, mest säkra osv men när det kommer till bilen så är det inte lika viktigt helt plötsligt. En 2-3 åring är INTE mogen rent kroppsligt att sitta framåtvänd! Argumentet att man inte får plats är rent BS, det finns barn som är 110 långa som sitter bekvämt. Det finns 8åringar som får plats! Bry er om era barn!!!!!
Idag ska jag på möte. Får se vart det landar. Hoppas ärligt att det inte blir så mkt av det. Bebis ska snart födas och det känns onödigt att påbörja en praktik för att avsluta den om några veckor.
Jag önskar så att S hade kunnat vara hemma med oss. Jag har dagar som jag inte orkar ta tag i mitt liv. Som känns jobbiga och inte alls bra. Trots detta måste jag för det är ingen annan som kan eller vill leva mitt liv för mig..
Utan syret jag får från L, Lilla T och S så är jag ingen..Utan dem är livet inte värt att leva. Det skrämmer mig att vi ska bli en till i familjen..jag har svårt att ta till mig bebisen som ligger i min mage..jag är rädd att jag ska bli en ännu sämre mamma..att saker och ting ska bli värre..